# Känns konstigt
Author: [Borttaget]

Jag har en underbar dotter på 18 månader. Hade en jobbigt graviditet och en traumatiserad förlossning. Nu har jag börjat arbetsträna efter att af vill detta. Som tur är de med hästar. Nu har jag arbetstränat i 3 veckor 3 dagar i veckan. Detta blev hastigt för dotter även för mig. Där på haar jag 2 personlighetsstörningar som är krävande i sig. Nu efter 3 veckor har jag märkt att min man set de som ett tvång att vara hemma mdd dottet som blev sjuk förra onsdagen vilket blev akut sjukhus i lördag. Jag få som är mamma fru extra mamma till två flickor som är manens sen innan. De blir en stor roll för mig. Där på ska jag arbetsträna. Jag tycker att allt känns fel och konstigt. Gubben mår skit sen innan. Mår uppenbart sämre nu. Gnäller på allt. Dotter som var jätte mammig innan har totalt valt bort mig :'( vilket gör de ännu jobbigare för mig. Varje gång jag går hemme ifrån så slås jag med varje millimeter inom mig för att ta nästa steg. Jag vill inte lämna henne. När jag inte är där även när jag var hemma hon på dagis. Så fick jag upp hemska bilder i huvudet jag mår skit ingen lust att äta mm. När jag ser min älskling så försvinner allt för att jag kann ta henne krama henne leka med henne mm. Men dom dagarna när jaag inte ska jobba får jag inte gå på toa in i köket mm. För hon ska med mig. Hon gråter och skriker om jag stänger en dörr. Hon blir hysterisk när jag tar jackan. Kanske ska flytta denn eller hämta något i den. Jag måste passera dörren vart jag än ska i lägenheten. Så fort jag ska passera dörren blir hon hysterisk. Jag vill INTE lämna min dotter. Jag vill knappt sova på natten :-\\ jag vet om att de låter konstigt. Någon kommer säkert säga kontakta psyk och snacka med någon om detta. Jag har görsökt. Dom fattar inte. Min dotter var bara några minut gammal när min livmoderkaka inte släppt och jag fick akut opereras efter att tappat 2,2 liter blod vid förlossning plus något mer på op. Jag lover er. Jag ser mitt liv få vingar och känslan att hon var bort. Fan de får mig att gråta än. Jag är skit rädd att något ska hända när jag är ifrån henne som gör att jag inte får träffa henne igen. Förlåt för felstavningar fel formukeringar. Jag har dyslexi

## Comment 1
Author: annia1

Anata jag har inga svar att ge. Det låter jättejobbigt för er allihop.

Den här sajten är inte så aktiv så vet inte om du får nå svar här. Men du kan skriva inne på gravid, där tas många olika saker upp även sånt som är efter graviditeten. Så skriv på [gravid](http://gravid.ifokus.se/) där är dom toppen. Och du kan även skriva inne på [barn](http://barn.ifokus.se/).

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Okej ska fixa de

## Comment 3
Author: tlover

Min gissning är att iallafall en del av det som gör att din dotter blir hysterisk är att du inte mår bra, har ångest, är orolig, är spänd etc även om du inte alltid är medveten om detta.

Den bästa "bot" jag kan komma på för detta är träning i medveten närvaro tex meditation, avslappning eller liknande.

Vi "dumpade" medvetet av vår dotter hos alla som besökte oss från dag 1 utan att visa någon oro eller liknande. Tack vare detta så har hon noll problem med andra människor än familjen, alla är hennes vänner även personer bakom oss i kön till kassan el liknande. Vår dotter är 1 år.

obs jag har ingen utbildning utan talar bara ur egen erfarenhet och slutsatser av det och sånt jag läst.

## Comment 4
Author: MelodyX

Jag tror väl dessvärre förskola  eller kontaktfamilj skulle vara bra för er, med två föräldrar som verkar må väldigt dåligt psykiskt är det väl inte jättemärkligt om barnet också blir otryggt? Dagbarnvårdare vore kanske ett alternativ att titta på, mindre barngrupper i hemmamiljö oftast.

## Comment 5
Author: [Borttaget]

#5 De var de värsta förslaget någon kan komma med.  
Men då kanske du tycker att de är okej att Socialen tar barn från sina föräldrar utan anledning med? Hur tänker du att din kommentar ska hjälpa för 5 öre? 

Tror du att en mamma som nu enligt dig mår psykist dåligt blir gladare av din kommentar? Nej du de hade inte ens en mamma som mår bra blivit. De bra ska INTE skiljas från sina föräldrar om de inte finns stort underlag.

Jag är ......... glad att min dotter INTE går på förskolan. Hon är långt ifrån så sjuk som hon var då. Hon är gladare med trygg i sig själv. Får inte panik för att någon säger hej till henne mm.

Men uppenbart kan man inte vädra sina tankar utan att bli ner tryckt med en sån kommentar!

## Comment 6
Author: [Borttaget]

#4 Ser nu att jag inte svarade dig. Förlåt :(  

Idag går vi på öppna förskolan. Påminner mig om kyrkansbarntimme :D Och vi gör en massa roligt. Nu är de jo vår och fint väder så nu är man ute mycket :D Efter vi slutade med Dagis så har hon sovit bättre. Hon vågar på saker som innan inte ens fanns på kartan. Hon kan gå en bit framför oss men inte går ifrån oss. Hon är väldigt noga med att ha kolla :D Hon även har börjat med att ropa "Älp" när hon sitter tex på en stol och vill gå ner. Eller har varit på pottan för att torka sig. Hon är mer aktiv och sover hela nätterna i snitt. Även BVC och parsonalen på hennes gamla dagis säger att hon är mer aktiv och mycket mer med när man gör saker.

Så för oss att sluta med dagis har varit underbart. Jag har inte haft samma panik när jag arbetstränade. Jag kan lämna henne hemma med pappa för att umgås med en kompis dag som kväll. Är mer noga med att säga hejdå. Sover hon när jag kommer hem går jag in och pussar på henne och viskar "mamma är hemma" Glömde så klart detta igår så hon vaknade men somnade om när jag gick in och sa hej :D

Psyk säger själv att min reaktion är helt normal efter de trauma jag har upplevt både med förlossningen och under uppväxten.  Dom hade reakerat mer om jag hade nollat allt och sagt "ja ha sånt är livet" typ. Då sa hon att de hade varit negativt om jag inte hade visat någo. Varit helt nollar i känslig och kroppsspråk.

## Comment 7
Author: MelodyX

Jag tycker att ni verkar behöva hjälp enligt vad ni beskriver. Thats it. Du mår dåligt, så dåligt att du inte ens orkar lämna hemmet om man ser på vad du skrivit, din man mår dåligt, så dåligt att han inte orkar lämna hemmet men inte heller verkar vilja ta hand om barnet. Du mår dessutom dåligt över att barnet, när pappan tar hand om det, visar mindre anknytning till dig än till honom. Må dåligt kan alla göra, och det är säkert en normal reaktion när man varit med om trauma, men du tror verkligen inte att ditt sätt att reagera, även mot mig, får barnet att vara trygg??? Jag har haft mina duster själv med socialen, och jag är inte särdeles positiv till dem. Men att ni behöver hjälp för att få barnet tryggt, det tycker jag det inte råder tvekan om. Slå inte ifrån dig det tipset för ditt barns skull - jobba med tryggheten. Kan inte du och pappan ge den får ni söka den hjälp som behövs för att få den (och nej, en förälder ska kunna gå till jobbet utan att gå sönder helt och hållet och föra över de känslorna till barnen).

## Comment 8
Author: [Borttaget]

#8   
Allvar! Du har inte läst vad jag skrev innan? Sen för den delen kommenterar du ett inlägg som är gammalt. 

Mycket händer på 3 månader. Och om man har en dag som skit! Då tror du att hela ens liv är skit? 

Säger du samma saker till en tonåring som hatar livet och vill dö? Bara för att den har en jobbig tid? 

Allvar! Lägg av.

## Comment 9
Author: MelodyX

Nja. Har ju läst en del av dina andra inlägg också. Och bara reaktionen säger väl endel. Men det är väl bra om ni idag mår så bra så båda orkar gå till jobb utan problem. Det är toppen ! Så det ska vara ;-)

## Comment 10
Author: [Borttaget]

#10 Så enligt kan man inte vara sjukskriven av andra anledningar?

Är de konstigt att man reagerar? Du klampar rakt in och slänger en av dom värsta kommenterna ever!

## Comment 11
Author: MelodyX

Tror du är en av väldigt få som överreagerar så mycket över att man ger ett tips att söka till en mindre förskola alternativt en kontaktfamilj eller annan hjälp. Varför skulle socialen ta barnet av en familj menar du om ni ber om avlastning? Socialen tar barnen av familjer som inte är förmögna att ta hand om sina barn, det kan ni ju säger du och då är det ju inga problem antar jag, eller?

## Comment 12
Author: [Borttaget]

#13  
  
Vad är de du inte fattar? LÄGG AV!

## Comment 13
Author: MelodyX

Men du? Det var ett tips, i ett flertal av dina trådar belyser du att gubben mår skit och du inte ens orkar arbetsträna av oklar anledning, samtidigt som du kan kräkas över människor som lämnar sina barn till förskolan för att bland annat kunna jobba så barnen får ett vettigt liv. Ja. Man kan må dåligt, ja, man kan vara emot förskolan. Men mår man så dåligt som ni som föräldrar, då bör man söka hjälp, kräker man ur sig olika saker på internet, då får man också svar därefter. Det var ett tips av mig. Det kanske är så att ni ligger väldigt nära en LVU placering och du är rädd för det och därmed har ditt barn hemma, vad vet jag. Men du överreagerade på mitt första tips och jag anser fortfarande att det märks att ni mår skit, i fler trådar än denna, men visst. Vill man inte inse det så. Tack för mig.

## Comment 14
Author: [Borttaget]

#14  
  
Du tror så jävla mycket. Suck för folk som dig! Några viktig petter som tror att du kan allt om alla! De kan inte något.

Du vet inte något om oss. Och du har verkligen ingen anledning att ens hålla på och ....... dig som du gör!

HEJDÅ

## Comment 15
Author: MelodyX

Stackars barn.

## Comment 16
Author: [Borttaget]

#16 

 Tycker väldigt synd om dina barn som har en sån labil mamma som du. Lider verkligen med dom! Hoppas att någon i din närhet reagerar och kanske kan få dig att förstå hur dåligt du mår igentligen.

Mitt råd till dig är att sök hjälp hos en kurator så att du kan få hjälp med dom problem du har isf för att agera Viktig Petter på internet!  
  
Ta ett trevlig liv! Och jag önskar dig all lycka till med ditt mående. Du behöver de. De är inget fel med att be om hjälp när man uppenbart mår så dåligt som du gör att du måste ge dig på en annan som mår bättre än vad du gör!

Ta hand om dig vännen! Hej då

## Comment 17
Author: MelodyX

Tycker nog inte det är jag som överreagerade här utan du (att förskola är det absolut värsta man kan utsätta sitt barn för är att överreagera, finns en hel del annat, fattigdom, föräldrar som inte vill vara hemma med sina barn, föräldrar som dricker osv osv) 😍
