Ja, typ. Sen stå ut med att de gråter o gnäller ibland. Men det finns olika gråt. Man måste vara lite lyhörd. Det finns gråt som är "illa" och då (tycker jag) man går till barnen o lägger handen på bröstet eller nåt. Kanske inte lyfter upp.
Sen finns det gråt som är rent gnäll och då väntade vi ut det hela o oftast somnade de.
Sen kan de vakna på natten och gnälla också. Då är det bra att återigen lyssna. Är det gnäll eller panik? Det är ju bra att de lär sig somna om.  Ibland låg de o jollrade själva på natten och sen somnade om själva.

Natten är att ge nappen och hon somnar om. Vi tar upp henne när hon har mardröm eller vad man ska göra. Eller när hon kallar på oss.

Som nyss la hon i sin säng en stund myste i täcket med nallen och nappen. Sen ville hon upp. Och nu ska hon äta en macka innan hon ska sova. 

När hon säger ifrån om att hon är hungrig får hon mat.

Vi har Kämpat med de där med nattning. Först vaggade vi honom till sömns, sen en tid la vi honom i våran säng och låg brevid för att få honom att somna. I påsk när vi var hos mina föräldrar fanns de ingen annan plats än resesängen och de gick super Att få honom att sova i dem. Så nu sover sonen i sin säng!!! Om han är gnällig el ledsen har vi kört delfin ljud musik rö fågelkvitter de har hjälpt. Lycka till!!

Jag sitter alltid hos mitt barn tills hon somnar. Det kommer den dag då dom är redo för att sova alldeles själva, tills dess får man nog faktiskt vara den förälder man är och vara med barnet tills dess känner sig tryggt att sova ensam.

Hon somnar i famnen och på natten kommer hon till oss om hon vaknar

Att lägga barnet i sängen och låta det mer eller mindre gråta sig tills sömns, tills det har lärt sig att det inte spelar någon roll, föräldrarna bryr sig ändå inte har inget med "Nära föräldraskap" att göra. Finns andra grupper här på iFokus om en känner att det är metoden för sig.
Mina barn somnar m oss föräldrar fortfarande. De är 4.5 år och 2 år.

Blir så varm i hjärtat: självklart ska vi vara med barnen tills de somnar, barn har ett enormt närhetsbehov och själbklart kommer det en tid när de vill frigöra sig, men de flesta barn oavsett ålder vill bli nattade.

Vi sitter alltid bredvid tills han somnar.  Först läser vi bok eller spelar lugn musik och sen släcker vi lampan och han somnar medan vi är bredvid.  Vaknar han tidigt under natten lägger vi tillbaka honom i sängen och sitter bredvid tills han somnar. Är det senare på natten kommer han och sover mellan oss (han kommer själv till sängen). Sonen är 2 år

Jag har en liten på 6mån som har klarat av att somna själv ända sedan hon föddes. Är hon trygg och lugn somnar hon utan problem är vi hos mina föräldrar kan hon vara uppstressad och behöva hjälp med att lugna ner sej före hon somnar och då tar jag henne bara i famnen och gungar just före hon somnar och lägger ner henne i sängen utan problem. Men jag vet att det kan vända senare men jag tror inte på att gråta sej till sömns det är hemskt. Behöver inte jag gråta mej till sömns behöver inte mitt barn :)

Nära föräldraskap handlar om att lyssna på barnet och tillgodose barnets behov. Jag tror inte det finns någon som utövar ett nära föräldraskap som anser att barnet måste "lära sig" att somna själv och framförallt inte gråta utan att någon tillgodoser barnets behov av närhet/tröst, utan det handlar om att barnet somnar själv när det är redo att somna själv. Eventuellt med lite hjälp på traven, men aldrig med tvång eller att inte besvara ett barns gråt. Vi sover alla i en stor säng. 2 vuxna och 2 barn på snart 4 och 2 år. Vi nattar alltid i sängen tills båda sover. Först läser vi bok och sedan ligger vi bredvid tills dom somnar. Är jag hemma vill alltid minsta att jag ligger bredvid. Är inte jag hemma duger pappa bra. Det är så skönt att strunta i alla "krav" och "måsten" gällande när barn förväntas göra det ena eller andra. Alla är olika med olika behov. Barn som vuxna.

Jag läste saga till sonen var runt 11-12 år och ville läsa serietidningar själv. Bästa stunden på dagen många ggr - att få varva ner, dra ner rullgardinen, sätta på en läslampa och läsa en saga.

De har nu gått några månader och vår lilla kille började sova i sitt eget rum runt 4 mån. Vilken skillnad!! Går mkt lättare att natta dvs han är mer nöjd. Vi gör samma rutiner på kvällen med blöjbyte mys på skötbordet sen natta men en skvätt ersättning el vatten:äppeldryck och napp. En speldosa sen godnatt. Har gått ur rummet och sagt att mamma är här utanför. Medan han försöker somna har jag satt mig och läst bok!! Har känts kanon då jag har funnit nära till hands men ändå gjort något jag tycker är kul. Ofta ligger han och jollrar och till slut somnar. Vi har upptäckt att han sover mkt bättre i sin egen säng plus eget rum då de känts som han har blivit störd av oss då vi vänt oss el snarkat. Så nu sover heeela fam mkt bättre. Men mamma hjärtat fick sig en törn då första dagen han flyttat till sitt rum, men de satt mkt i mig som mamma:-)

Här behöver barnet inte domna ensam (jag tänker inte somna åt honom dock, det får han göra själv). Vi lägger oss i sängen tillsammans, han ammar och kollar ofta lite på nåt avsnitt på nåt barnprogram och sen släcker vi och han får amma vidare tills han somnar. Sen brukar vi vuxna kolla film ett tag till. Sen släcker vi och sover tillsammans i vår gemensamma familjesäng, tryggt och skönt hela natten. Vårt barn är 2 år. Nära föräldraskap handlar om att vara lyhörd för ditt barns behov. Om barnet sover bättre i enskild säng så är det bara att följa med. Men många barn gör inte det och nära föräldraskap handlar om att följa barnen och lyhört svara på barnets behov. Inte lämna barnet att ensam gråta sig till söms. Eller tvinga barnet att somna ensamma.

Från dottern var 0 till 6 månader lade jag henne i sin säng och jag satt och väntade tills hon somnade. Efter 6 månaders ålder lade jag henne i sin säng och gav henne hennes snuttefilt och napp och sa gonatt och gick ut från rummet och stängde dörren och hon somnade fort.

Dottern är 7 månader och vi har samma kvällsrutiner med middaagsmat, ny blöja och på med pyjamas, dra ner persienner/gardiner och tända myslampan, sedan amma och jag sjunger samma vaggvisor i samma ordning varje kväll. Hon somnar oftast redan under vaggvisa nummer 2. Sedan ligger jag kvar tills hon sover ganska djupt, ibland 5 min men ibland 25 om jag tycker att hon drömmer/verkar orolig. Jag brukar passa på att läsa/lyssna på ljudbok eller kolla mailen. 

Jag sover inte bra när dottern ligger i egen säng, så ofta ligger jag då själv vaken och är orolig tills hon vaknar för första nattamningen och lyfter då över henne till vår säng. Så ofta låter jag henne nattas i vår säng så att jag bara kan krypa ner bredvid sedan. Jag har valt bort täcke för värmens skull och vi delar därför på ett lakan. När hon var mindre hade vi babynestet i sängen men nu skedar dottern och jag - ljuvligt! Jag tänker att jag får öva lite på det där med att låta henne sova i egen säng när hon inte kommer amma på nätterna längre… Men än så länge vill jag ha henne hos mig.