Jodå, klart jag har åsikter och det har nog de flesta här inne

Anna Wahlgrens metoder är enligt mig raka motsatsen till nära föräldraskap, barnen ska tränas till självständighet och verkar inte alls få vara beroende av föräldrarna.

Sova hela natten ser jag som en "skrik tills du ger upp metod" och jag ser ingen skillnad mellan att lämna barnet ensamt eller finnas kvar i rummet när man ändå ignorerar.

Viktigt för mig är att visa barnet att jag förstår, att inte ge ett gråtande barn närhet och kärlek utan stå och buffa det i rumpan och upprepa ett mantra tycker jag är grymt.

Jag tycker metoden är hemsk och skulle aldrig testa den eller rekommendera andra att göra det.

Lite samma känsla som jag också fått då ;) Värst tycker jag det är när jag läser om dessa tider som inte på något vis får ruckas på- när barnet vaknar 10 min för tidigt enligt schemat, mattas om och väcks 10 min senare.. Eller som någon som ignorerade sitt barn då det bajsat 1 timme innan väckning för att man absolut inte får störa nattsömnen och då barnet vis upprepade gånger bajsade då resulterade det i blödande sår på barnets rumpa.. Tycker det känns jättekonstigt…

#2 Men fy! :( Fast det känns som om hela grejen är att få barnen att passa in i föräldrarnas schema och det låter ju väldigt bra, sova hela natten drömmer väl de flesta småbarnsföräldrar om? ;)

Är man utmattad och får se att det går att få barnen att sova efter lite "träning" är det nog lätt att trilla dit och genomföra kuren..

Förstår inte varför det alltid är barnen som ska anpassa sig, är det inte lättare och snällare att vi vuxna gör det?

Det kanske är svårt att förstå när man själv får sova så bra men själv skär det ju i hjärtat om man kanske sitter på toaletten och inte hinner trösta direkt om hon blir ledsen, att då bara ta ett stadigt tag och "trycka till" barnet för att det ska påminnas om hur det ska ligga och sova känns så kallt och hjärtlöst..

Det är rätt obehaglig och konstig stämning i Anna Wahlgrens forum. Hon framfstår rätt mycket som en sektledare. Har en massa konstiga idéer.

Tycker också att det är underligt att alla barn slås ihop som samma "maskin" beroende på ålder. De ska sova si eller så många timmar på si eller så långa perioder osv. Vi vuxna är individer och har totalt olika behov och jag vågar påstå att det är exakt samma sak med bebisar!

Varför tänker jag på Cesar Milan när jag läser om Anna Wahlgren?? ;)

Jag har inte läst någon bok alls om barnuppfostran, men när jag läser det som ni skriver blir jag inte heller direkt sugen på att göra det. Min lillkille sover bredvid mig för att vi båda vill det. Oftast sover han 9-10 timmar i sträck på natten, vissa nätter vaknar han en eller två gånger. Stora killen ville sova i sin egen säng redan som liten bebis, han sov helt enkelt bättre där. I min värld är det en självklarhet att det är de vuxna som får anpassa sig efter bebisen. Det går väl inte att uppfostra bebisar heller!

#8 Tänk om fler kunde låta bli att läsa alla dessa böcker och foldrar om kurer och metoder. Många påverkas och kör på utan att fundera på om det verkligen ÄR så bra som det verkar..

Det går att fostra bäbisar, som jag förstått det ger de upp ganska fort om ingen kommer när de gråter på natten tex, hemskt, hemskt! 😕

Jag tänker så här, om man inte klarar av att följa en bebis dygnsrytm utan "måste" ändra på det för att det ska passa ens egna kanske man inte ska ha barn? Självklart vill väl alla sova gott på nätterna men INTE till det priset som jag tror att bebis får betala för att föräldrarna läst Wahlgrens böcker 😕

Så, NEJ, jag gillar INTE hennes metoder.

Läste en helt hjärtskärande historie om detta på en blogg. De hade genomfört kuren på sin dotter och det hade gått jättebra. Problemen kom när hon fick en sk "fnurra på tråden" när hon var runt 2 år gammal och inte längre ville sova hela nätterna. Mamman letade hjälp med att återgå till kuren för äldre barn vilket resulterade i en dotter som blev mer och mer rädd för närhet. Enda gången det var okej att vara fysisk med henne var under bus och lek. Hon gillade inte längre att kramas mm. Mamman tog sig en funderare och undrade vad fasen hon höll på med. En kväll när dottern inte ville sova bad mamman sitt barn om förlåt för att hon lämnat henne ensam, gråtande och utan att trösta. Barnet brast ut i storgråt, och mamman hade aldrig sett en liknande reaktion tidigare då barnet så tydligt visade att hon förstod vad det handlade om. Hon grät till hon kräktes rakt ut. Till slut fick dottern fram att mamman varit "skrämslig" då och efter den kvällen blev hon ett annat barn som sakta började acceptera fysisk närhet. Ett barn som kan sätta ord på hur fruktansvärt illa hon kände att hon blev behandlad pga den här kuren. Helt fruktansvärt sorgligt.. :(

#11 Jag läste också det. Länka de till hans blogg i nåt annat inlägg här för ett tag sen. Jag mådde fysiskt illa när jag läste hennes berättelse. Stackars små barn som blir nekade närhet när dom som bäst behöver det!Jag ttänker på det varje gång jag går runt med dottern i sovrummet i famnen innan jag lägger henne i sängen när hon somnat. Jag skulle aldrig kunna använda mig av Wahlgrens metoder!

Så jag ska alltså låta min lilla pojk på 8 dagar ligga och skrika?

Ush nej, vi tar det i vår takt, vill han ligga brevid mig om natten har jag inga problem med det, vi har precis fått honnom att ligga i hans vagn efter lite provande och det går bra det med.

Att gå upp om natten och ge honnom mat är inga problem (får modersmjölksesättning då han blev sjuk av blod från ömma bröst) så både jag och frun kan gå upp varannan gång, detta bevarar på vår sömn.

Jag tycker metoden låter inte trevlig alls. Men det här med "fritt" är inte alltid det bästa heller. Vi alla är individer, både föräldrar och barn, så självklart är det inte så att allt passar alla. Men bara för att man har rutiner och tider så betyder det inte att man aldrig är flexibel eller att man låter sitt barn ligga gråtande.

Inte hört talas om denna "kuren" men den låter ju fruktansvärd! Vi försöker ha ganska fasta kvällsrutiner men vi anpassar oss ändå ganska mycket efter dottern. Vaknar hon under natten så får hon naturligtvis inte ligga kvar och bli ledsen.