Med första hade jag inte riktigt koll på hur mycket jag själv fick bestämma, men jag ahde en svår graviditet och förlossning då.

MEN med andra barnet ville jag för mitt liv INTE ta imot eda:n ( fick duralpunktion efter första förlossningen)
Och direkt när jag kom in ( 2 timmar från första värk var hon ute) så sa dem. Ska du hinna ta EDA så måste jag ringa nu, annars hinner du inte få den.
Jag svarade fint att : nej jag klarar mig på lustgasen.
Då kom hon in en 30 minuter senare, undersökte mig och sa, ska vi inte ringa försäkerhetsskull så duhinner få den innan krysten..

Då stod jagpå mig och sa :Nej jag  vill jag vara i kontroll av mitt värkarbete och i krystandet, vilket jag inte kände att jag var vid första förlossningen, kände inte krystvärkar och vart tillsagd när jag skulle krysta…

Sen tog det 20 minuter så var prinsessan ute.
Då hade det varit ett byte från dag till kvällspersonal..
Då sa barnmorskan: Bra att du inte tog någon EDA, för det hade dragit ut på tiden och när jag läste din förlossningjournal så hade du bestämt dig för detta. Jag tycker du varit jätte duktig!

Det kändes jätte bra, Och med tanke på att jag är blöda sjuk också så var det de bästa alternativet för mig att inte ta EDA.

#1 Nej det tror jag är vanligt, att man inte tror man har något att säga till om. Sen vill man väl tro att de kan sitt jobb så pass bra att de väljer det som passar bäst.

Skönt att de lyssnade på dig när du inte ville ha EDA

Hej

När jag födde mitt första barn hade jag bestämt mig för att jag ville föda med hjälp av lustgas men inget mer.

Jag stannade hemma så länge jag klarade det för att kunna slappna av så bra som möjligt. Jag var öppen 8 cm när jag kom in och jag provade först att duscha för att lindra värkarna men tillslut så tackade jag ja till lustgas när de frågade om jag ville prova det.

De tyckte nog att det såg ut att fungera bra med lustgasen för de frågade inte om jag ville ha något annat.

Tyvärr fick jag en total sfinkterruptur och blev opererad med spinalbedövning, det förstörde upplevelsen något enormt då jag fick vara ifrån min bebis under flera timmar. Fick sedan vara kvar på bb i en vecka, mådde uselt och ville bara hem.

Andra barnet föddes med planerat snitt, fick två morfinsprutor direkt efter men klarade mig sedan på panodil, åkte hem på tidighemgång.

J

#3 Det är nog väldigt olika beroende på vilken BM man får tror jag. Jag tyckte jag klarade mig jättebra utan kemisk lindring men ändå tjatade dom :(

Mådde ditt barn dåligt under tiden du opererades eller skulle du ha kunnat ha barnet på bröstet under operationen?

Många gånger känns det som att de separerar mor och barn som rutin även om det inte skulle behövas

Fick du ha ditt barn hos dig direkt efter snittet?

För mig tog det evigheter innan jag fick nån smärtlindring och jag ville verkligen ha det, men jag lyckades inte komma till skott att be om det. Smärtorna var så intensiva så jag kunde bara koncentera mig på dem. Efter ett tag erbjöd barnmorskan mig petidin men hon tog tusen år på sig och sen var det för sent för det. Efter ytterligare tid fick jag lustgas (som jag inte alls gillade) och efter ännu längre tid fick jag äntligen EDA. Vilken lättnad!

#4 Ursäkta sent svar.

Bebisen var hos sin pappa under tiden och mådde bra hos honom. Jag opererades i en operationssal och jag antar att de vill ha så lite folk/saker som möjligt där. Jag opererades under en dryg timme men fick sedan ligga på uppvaksavdelning i flera timmar och DÄR kan jag tycka att bebisen kunde fått vara med. Jag mådde inte dåligt under uppvaket utan låg där enbart för att få tillbaka känslen i underkroppen. Då kunde ju bebis fått ligga hos mig.
Pappan var utom sig av oro under dessa 4-5 timmar för han visste INGENTING om hur det var med mig, jag hade bara blivit ivägrullad med orden " hon ska opereras" och sedan blivit lämnad med en nyfödd bebis…..

Efter kejsarsnittet slapp jag "uppvak" och fick ha bebisen hos mig så snart jag var ihopsydd. En mycket bättre upplevelse.

Man kan ju tycka att rutinerna borde vara ungefär detsamma eftersom bedövningen och reaktionen i kroppen var precis likadan under min operation som under kejsarsnittet. Jag var ju lika "förlamad" i underkroppen efter snittet, men ändå fick jag ligga på vanlig sal med bebisen innan jag efter ett par timmar fick komma till BB.

J

Jag trodde jag ville ha allternativ smärtlindring innan jag kom till förlossningen. Jag var inne på tns värme bad och dusch. Bad kunde det inte bli eftersom vattnet gått innan jag kom in till sjukhuset.

Men nja i praktiken tyckte jag inte alls att allternativ smärtlindring var så trevligt ii praktiken Sanningen att säga tyckte jag inte den var till någon hjälp alls.

Så jag hade mycket lustgas och frågade också efter epidralbedövning, men upplevde att de drog ut på det fördröjde tills det var försent att ge epidral.

Känner i efterhand att det egentligen inte spelar så stor roll bara barnet kommer ut och mår bra, mer irriterad var jag över att förlossningsköterskan sa konstiga saker till min man som utan att förklara "jag hör inget hjärtslag" eller att hon tvingade på dottern en massa varma filtar och kläder trots att dottern gallskrek för att hon var för varm.

#3, #6 Vi hade nästan exakt samma upplevelse som du! Nästan kusligt.
Tog bara lustgas, allt gick fint - tills jag gick sönder och fick repareras på OP, var nedsövd. Sorg över att vara isär dessa viktiga timmar, i synnerhet på uppvaket var det bara .. tomt i hjärtat.

Hej!

Jag tillhör den där lilla procenten som har haft planerad hemförlossning.

En av de sakerna som gjorde att jag inte ville föda på sjukhus var rädslan för att personalen inte skulle lita på att jag kunde hantera förlossningen och att de i sin tur skulle övertyga mig om att jag skulle behöva kemisk hjälp för att klara det.

Min man och jag anlitade ett hemförlossningsteam i mitten av graviditeten och de gjorde hembesök ett par gånger för att skapa en relation med oss. De satt bara och fikade med oss i flera timmar. Pratade om allt och inget. Allvarligt och  lättsamt. De visste vad vi hade för bild av hur barnet skulle komma till Världen och vi kände att de respekterade vårt val att föda ett barn så naturligt som möjligt.

När värkarna startade så kom barnmorskorna hem till oss. Jag var trygg och värkarbetet stördes aldrig i en enda minut. Jag behövde ingen smärtlindring. Jag fick prova TNS, men den ramlade bara av när jag sprang fram och tillbaka på toaletten under värkarbetet.

Största fördelen med att inte få smärtlindringen (Epidural) är att man slipper värkstimulerande. Om kroppen får arbeta i sin egna takt så blir det inte samma skador mot underlivet. Jag behövde inte ett enda stygn, vilket brukar vara ganska normalt under en hemförlossning.

Jag hade tänkt att köra på utan bedövning men kände, efter flera timmars värkarbete, att jag gärna provade Eda. Den hjälpte i ca 1,5 timme för sedan körde krystvärkarna igång och då var inte edan till någon hjälp- vilket jag tyckte var bra då kroppen skulle arbeta själv. Några timmar efter förlossningen var jag tvungen att sövas och skrapas, var då ifrån sambo och dotter i ca 5 timmar. Jag vet inte om det berodde på att jag varit med henne några timmar innan men jag upplevde det inte alls jobbigt att åka iväg. Klart jag ville tillbaka direkt när jag vaknat ( de såg hur jag kämpade med att se pigg ut ;)) men jag tror att dessa timmar gjorde mycket för far och dotter och deras första relation.

#9 Alla behöver inte värkstimulerande när de har eda. Det är vanligt, men jag tycker ändå att det är värt att påpeka att det inte måste bli så.

#11 Bra påpekelse!

#9 Jag slapp inte värkstimulerande. Jag fick inte eda. Så nej jag skulle inte se det som en anledning till att inte vilja ha eda.

Nästa gång kommer jag att vilja ha det eftersom lustgas inte hjälpt mig och jag inte kan se att eda skulle gjort något värre. Jag fick ändå värkstimulerande och hade problem att kissa efter förlossningen.

#13 Att få värkstimulerande brukar förvärra värkarna. Varför fick du värkstimulerande och inte eda?

Värkstimulerande ska förvärra värkarna väldigt för de allra flesta… Det är därför det kan bli en ond cirkel när epiduralen försvagar värkarna, värkstimulerande sätts in, värkarna gör än ondare och mer epdiural behövs… Mycket kan hända med kroppen när all denna kemi tar över det naturliga värkarbetet. Förhoppningsvis slipper man de åtgärder som kan behöva sättas in om mammans eller barnets kropp inte orkar med de stora krafterna som skapas.

#14 jag fick värkstimulerande för att värkarna avtog av sig själv. Om jag fattat rätt berodde det på att jag hade tjocka muskler och att dottern satt fast och förlossningen gick inte framåt. Sen kom de som tur var på att jag behövde klippas.

Det är möjligt att det kommer bli bättre nästa gång eftersom jag blivit uttänjd så kanske behöver jag inte epa. Men eftersom jag inte har någon hjälp av de "naturliga" metoder jag provat och eftersom jag verkligen inte hade någon nytta av lustgas så tänker jag prova epa om läget är rätt.

Så oavsett hur mycket jag tänker långtidsamma eller på andra sätt praktisera nära föräldrarskap så har jag ingen lust att köra på den allternativa linjen igen.

De flesta jag har pratat med tycker epa fungerar bra och jag ser ingen prestige i att vara så allternativ som möjligt.

#15 Eftersom det handlar om att få föda som man vill, så tycker jag väl att det låter himla bra att du vet vad du vill ha och hur du ska uppnå det.

Jag har två barn, ett större och en liten en på snart 6 månader. Båda gångerna blev det akut kejsarsnitt. Första gången planerades det kejsarsnitt, för bebisen låg åt fel håll och röntgen visade att jag inte skulle klara av förlossningen på det sättet. Men sen fick jag åka in akut med värkar. Andra gången var det än mer dramatiskt, jag fick åka in redan i vecka 27 och så blev det akutsnitt igen. Sammantaget måste jag nog ändå säga att det blev nog som jag ville, jag har blivit redigt skrämd av diverse förlossningsfilmer och folks berättelser så någon förlossning har jag inte sett fram emot. Men när det gäller lilla bebisen hade jag nog velat att det fick gå lite längre, men allt har gått bra och han har inga men av att ha blivit för tidigt född.

Jag har bara fått frågan om jag vill ha, när jag sagt nej har de inte frågat mer. Har fött båda mina barn på Akademiska i Uppsala.

#14 Jag blev igångsatt med värkstimulerande förra veckan. Har aldrig varit med om liknande till smärta. Det absolut värsta jag varit med om. Men förlossningen tog bara lite drygt en timme så jag hann inte med något annat än lustgas. EDA var det aldrig tal om.

Har skummat lite =) Inga barn här en och lär inte bli på de närmaste 2 åren.

Har redan nu börjat skapa en bild av vad jag vill ha under min förlåssning. Måste få prata med lite specialister runt de då jag har diagnosen Bipolär vilket ökar risken för förlåssningsdeprisjon och jag vill inte göra risken större.
Men om de ger klartäcken vill jag försöka på naturlig väg. Ska vara på sjukhuset för att känna mig trygg (nära hjälp om det behövs) men försöka naturligt.

Vill gärna undvika EPA då jag vart tarmvredsopererad och vart då förlamad från midjan och neråt när dom förkte ge smärtlindring vi ryggen (min sinte xsakt vad det var).
När dom slutade med det så fick jag tillbaka känslen och rörelsemöjligheten även om den var väldigt svag då pågrund av lång smärta och påtock för mycket morfin, under några dagar.

Har bestämt mig för att amma då det känns extra viktigt att binda mig strakt just pågrund av risken för deprisjon och psykos.

#20 - Förlossningsdepression kan man få oavsett hur man föder, det har egentligen inte något med själva förlossningen att göra. De flesta som får det känner inte av det förrän efter tre månader.

Men iaf, jag hade skrivit ett förlossningsbrev där jag skrev att jag ville använda mig av dyktekniken och undvika medicinsk smärtlindring, blev aldrig ifrågasatt och hade en fantastisk förlossningsupplevelse!

=)

Har hört att om man får kejsarsnitt ökar risken få dep. något ni hört?

Som sagt, håll isär förlossning med förlossningsdepression. Även män kan drabbas av förlossningsdepression.

Jo det vet jag =) och om den ena får det ökar risken att den andra får det. (lärde oss dem på psykologi A) 

Men just detta att strässen på kroppen och pskyket kan sätta igång det. Tex har jag som är bipolär större rrisk att drabbas. Större risk att få Psykos och jag vill veta så mycket som möjligt om allt minsak risken.

#22 Ja det är något jag också hört, men hur mycket det stämmer vet jag inte. Min första förlossning slutade med kejsarsnitt och jag fick förlossningsdepression. Blev noga uppföljd under hela andra graviditeten och nu efter för att minska risken för en ny förlossningsdepression eftersom jag löper större risk att drabbas då jag haft det innan.

Sedan om amning så är det tyvärr så att det kan öka risken för både depression och psykos. Finns något som till och med heter amningspsykos. Jag har ändå valt att amma båda gångerna. Den här gången är jag frisk (än så länge i alla fall) men jag känner av en lätt ångest och en odefinierbar olustkänsla varje gång jag ammar. Jag hoppas att det inte blir värre.

Jag hänger inte riktigt med i vad du menar om eda i inlägg 20. Satte de en kateter i ryggen?

Oj det viste jag inte.. har alltid hört att ammning minskar risken för det..

Jag har hört att om man använder kemiska substanser så att kroppen inte frigör tillräckligt av det egna, naturliga, oxytocinet (hur det nu stavas) så ökar risken för att få en depression efter en förlossning då den där totala lyckokänslan som annars kommer av oxytocinet försvinner.  MEN det är bara vad jag hört. Har själv bara börjat fundera på förlossning och smärtlindring då jag väntar på att träffa läkaren i slutet av januari.

#27 har hört något likande, det var nog då jag hörde att ma nskulle föda naturligt och att de skulle minska risken för baby blous och deprisjon.

Jag kommer att skriva ett förlossningsbrev. Hoppas på att fixa det hela utan kemisk smärtlindring. Men är ändå öppen för att kanske behöva be om det (om jag blir rädd, eller att jag inte mentalt klarar av det kanske pga trötthet eller liknande). Men jag önskar då att få be om det och inte behöva säga nej gång på gång för min plan är ändå att klara mig utan. Så jag kommer ändå skriva att jag vill föda utan.

Jag var helt inställd på att ta epidural! Men när jag kom in och efter undersökningen så frågade barnmorskan mycket vänligt om jag ville ha någon smärtlindring. Nu var min son 6 veckor tidig så jag hade inte hunnit tänka över det här med förlossningen helt till 100. Men jag frågade min barnmorska vad hon ansåg och hur hon trodde jag skulle klara mig. Hon frågade bara hur ont jag hade då på en skala 1-10. Jag var då öppen drygt 7 cm och tyckte väl att det kanske var en 4-5:a. Så hon trodde då att jag borde klara mig utan, men gjorde i ordning lustgasen och instruerade mig i hur den skulle användas, bara ifall att jag kanske skulle vilja ha den senare. 
Jag kan knappast säga att jag kände att hon prackade på mig någon smärtlindring eller tjatade om det.

#30 va skönt att kunna klara sig utan.Jag hade gärna velat klara mig på enbart lustgasen men när värkarna satte igång rejält så fanns det inte en chans. Gjorde mindre ont att röra sig med 6 brutna revben än att stå stilla en enda värk.

Ni som fått eda har ni alla haft det under krystningen också? För min eda gick ut ur kroppen kanske 20min innan jag började krysta.

7 månaders kamp om planerad kejsarfödsel som kostade all anknytning och glädje. Helt sjukt!