Mina döttrar var hemma med mig, men vi gick till öppna förkolan några gånger i veckan. Om du med förskola menar dagis, så anser jag att det främst är till för ensamstående föräldrar och föräldrar med hälsoproblem. Övriga som sätter barn till världen borde själva omhänderta sina telningar!

Mina har varit hemma de första 4-5 åren. De stora killarna gick på dagis en kort period, mest för att vi såg ett behov av förberedelse inför skolstart hos vår äldsta. Nu i efterhand kan jag tycka att det hade räckt gott och väl med förskoleklass men det är lätt att vara efterklok.

Minstingen kommer att vara hemma tills han börjar förskoleklass eller 1a klass beroende på hur han utvecklas och vad som ser ut att behövas.

Vi har valt att leva snålt för att en av oss ska kunna vara hemma vilket inte har varit särskilt svårt.

Jag tror inte barnen har ett behov av att träffa andra barn i en stor grupp, tror mer på att låta dem umgås med ett eller ett par barn åt gången.

Ser dagis (som väl numer heter förskola?) som förvaring när det handlar om små barn, har svårt att tro att barnen själva har någon nytta av det.

Är man ensamstående eller sjuk kanske det finns ett behov av dagis för att få ihop det och då har man kanske inte så mycket till val.

Ja, dagis idag heter förskola, vilket är otroligt viktigt att benämna rätt om du talar med en förskollärare ;).. Har jag fått lära mig.. Nog tror jag att det kan krävas dagis även av fungerande familjer pga den ekonomiska biten. Vi tex har levt snålt i flera år för att klara oss på min lön (har haft säsongsarbete och varit arbetslös i perioder) och hans lön då vi lagt undan mycket pengar i månaden. Vi drömmer om ett hus på landet och tyvärr så kostar det.. Vi har inte råd att ena parten helt går hemma pga det. Det känns även som att samhället har enorma påtryckningar när det gäller att sätta sina barn på förskola. Det är pedagogiska lekar etc etc. Tydligen har dom även börjat med läxor på förskolan vilket jag inte alls förstår poängen med! Själv gick jag aldrig på dagis då min mamma var dagmamma. Och jag har fungerat alldeles utmärkt i både skola och grupp. Socialt umgänge fick jag ju hemma. Vi har beslutat att vänta iaf 2 år tills vår dotter börjar förskola och här är det sent! Jag vill egentligen inte att hon ska gå där alls men då funkar det nog inte ekonomiskt för oss. Dock vill jag inte ha ett heltidsjobb utan kanske 50%.

Sonen blir två nu och än så länge finns inga planer på förskola för honom. Jag har hela tiden sagt att jag vill att han skall vara 3 år åtminstone innan han börjar. Min mamma jobbar på förskola och har haft lite svårt för att jag inte velat sätta honom på förskola ännu & nu när vi väntar ett syskon till honom har hon bröjat prata om att det ju blir perfekt för honom att börja när han blir tre så kan jag passa på att gå ut m hundar o bebis när han är där… men jag vet inte… Känns ju så där kul att lämna bort sin son när man ändå är hemma!

Vi är väldigt lite på öppna förskolan o sånt, men sonen fungerar bra socialt m människor i alla åldrar, så jag ser inget "socialt behov" alls (som många verkar ha som argument för förskolan).

#4 Det är 3 år mellan mina döttrar och jag hade ingen som helst tanke på att lämna iväg ädsta ttern till förskla innan yngsta dottern kom. Självklart var vi på öppna förskolan mm, men små barn mår bäst hemma! Nu är ma döttrar 16 och 19 år gama och det går bra för dem i deras studier och sociala liv + att de har en god häsa och liten frånvaro från skolan!

Vi planerar fler barn och jag ser inte riktigt heller mig själv sätta mitt första barn på förskola när jag ändå är hemma..? Dock ser jag ju redan glädjen över andra barn och hon är bara 1 år. Men jag tror det är lagom att träffa barn ett par ggr i veckan eller varför inte på affären när man är där och handlar? Tack och lov så har jag faktiskt många runt omkring mig som stödjer mig i mina tankar! En som jobbar på förskola tyckte verkligen att jag gjorde helt rätt som valt att avvakta med allt vad det innebär :)

Min dotter började strax efter att hon fyllt ett eftersom jag skulle börja studera och mannen jobbade. Nu är min man arbetslös men bli inringd ibland, jag studerar heltid men har bara 2-3 lektioner i veckan men hon är ändå på dagis 15 timmar i veckan. Dels eftersom hon trivs med det och verkligen tycker om att vara där. Sedan får jag gjort saker hemma och hinner med läxor och annat viktigt.

Eftersom vi hade Soc förut fick inte jag eller mannen vara hemma längre med barnet utan hon var tvungen att skolas in. Annars hade jag valt att vara hemma med henne ett år till.

Som dagistant skulle jag önska att barnen är åtminstone 2 år men helst 3 innan de kommer till dagis (här i finland säger man dagis ännu). Jag har tyvärr haft barn som redan kommer som 10 månader. Antingen på grund av karriären eller ekonomin. Det är ganska tungt att ha en liten 10-12 månaders knatte att ta hand om i en grupp med andra barn. Man har tyvärr inte oändliga resurser som dagispersonal.

Har redan själv börjat fundera hur vi ska göra med bebisen och då är vi bara i vecka 12 ännu…Har  funderat på att sambon kan jobba deltid och därmed ha barnet bara deltid på dagis. Tyvärr kommer vi inte ha råd att vara hemma mer än kanske 1½-2 år och då snålar vi. Efter 9 månader på moderskapsledighet så går man över i nått som heter vårdledighet här och då blir man inte rik direkt.

#8 Man blir otroligt rik när man är hemma med sina barn och barnen blir ännu rikare för de får bättre grundhälsa. Min man och jag levde en bra bit under det som kallas existensminimum när våra döttrar var små och vi klarade det med bra mat lagad hemma från grunden, bil hade vi också, vi sparade även en hel del på att använda tygblöjor och så fick våra döttrar endast bröstmjölk, ingen välling, men semesterresor fick vi skippa, likaså andra dyra nöjen som bio och restaurangbesök. Någon enstaka gång kunde vi äta en dagens lunch ute. 

Resultatet av det är att båda barnen har varit friska och haft en bra skolgång med bra betyg och än idag har vi ett gott och nära förhållande till våra tonåringar 🙂 ❤️ Jag är så tacksam att min man stöttade mig när jag ville vara hemma med barnen och lika tacksam att han stöttade att jag ville amma dem länge 🙂

#9 åh låter underbart att läsa! Vi lever ju idag på enbart mannens inkomst (jag är arbetslös & tar inte ut föräldradagar då jag får så löjligt lite pengar för dem så de gör varken till eller från känns det som) och just nu jobbar han bara 50% & är föräldraledig 50% då jag mått ganska så dåligt iom ny graviditet.

Vi har bil, 3 hundar, äter bra mat och gör det mesta vi känner för, men behöver snåla inom vissa andra områden. Man får prioritera och än så länge har vi valt att prioritera vårt barn. Hur länge det komemr hålla ekonomiskt vet jag inte iom att vi får en till knodd i vår, men jag hoppas att vi kan vara hemma tills den knodden är åtminstone 2-3 år.

#9 vi lever redan ganska snålt och har ingen bil så vi ska se hur det går.

Vi hoppas kunna ha barnen hemma tills de är två och sedan ha dem mycket kort tid på förskolan. Båda föräldrar här tror att det är viktigt att ganska tidigt öva på att umgås i grupp.

Min sambo hade en mor som var dagmamma vilket ledde till att han aldrig umgicks helt på samma villkor med de andra barnen hemma just för att det var hans hem. Jag började på förskola ett år innan skolan och det tog ett par år för mig att lära mig umgås i grupp. Min första vän fick jag nog i början av åk 2. 

Det säger ju såklart inget om hur det blir för våra barn men därför vill vi läta dem träffa barn på bortaplan i god tid innan skolan börjar.

#12 mamma var också dagmamma under hela min uppväxt. Själv lärde jag mig vara i grupp där. Har aldrig haft problem med kompisar utan mina första vänner var dagbarn hos oss. Jag tyckte att det var jättebra att vara hemma. :)

Jag tycker att dagmamma låter väldigt trevligt men de verkar bara bli färre vilket är synd.

#14 Det är väl kanske för att förskola idag (f.d. dagis) är en del av skolgången idag, mycket pedagogik med barnen från tidig ålder. Jag har alltid föreställt mig att mina barn ska få gå hos dagmamma (själv gick jag på dagis) så det verkar så mysigt. Men det kommer nog inte att bli möjligt.

#15 det finns inte mycket rum för dagmammor längre. Dom blev jppsagda på löpande band i min hemort och där det förr fanns 5-6 dagmammor finns nu bara en enda.. Min mamma var ju som sagt dagmamma i många år och faktiskt fick hon höra från en dagbarnspappa här om dagen att deras tvillingsöner inte kunde haft en bättre uppväxt hos sim dagmamma. Och att killarna själva (nu 20 år gamla) fortfarande pratade om dagmamman och "kullen" de alltid lekte på ute. :) Det känns sorgligt att sådant byts mot stora barngrupper och lite personal..

#16 oxå uppvuxen m mamma som dagmamma & har precis samma erfarnhet! Är så glad att vi än så länge inte behövt sätta sonen på förskola. Känns inte alls lockande m dagens stora gruppen, sönderarbetad personal och vikarier hit o dit. Idag jobbar mamma på förskola & bilden hon ger av det (trots att hon trivs super & är i en nybyggd stor ljus lokal m bra utemöjligheter) är inte direkt positiv :(

#17 samma här. Mamma började plugga och skolade om sig efter dagmammetiden men arbetade på förskola under sommaren. Hon var inte heller helt positivt inställd till den.. OCH de vi känner som arbetar på förskola tycker att vi gör helt rätt som är hemma längre!

Måste säga att jag blir riktigt avis på er som kan ha era barn hemma så länge! Min lilla tjej blir 1½ i februari och ska då börja på förskola. Pappan jobbar och jag ska börja plugga på distans hemma. Har tänkt att hon ska gå 5 timmar 4 dagar i veckan. Hade gärna haft henne hemma tills hon blir 3 iallafall! Dock har vi inte träffat sådär jätte många barn sen hon föddes, då jag på dom senaste åren har fått lite social fobi och inte har vågat mig till öppna förskolan :P men man ser verkligen hur kul hon tycker det är när vi väl träffar barn! Känner även också lite påtryckningar om att hon måste börja förskola för att lära sig det sociala och andra saker, men jag lär ju henne jättemycke och hon leker ju med barn ibland? har jätteångest över att hon ska börja på förskola samtidigt som de är spännande! Önskar jag kunde vara med henne där varje dag och vara med :(

Om du inte känenr dig helt bekväm med henne på förskola kanske ni kan korta dagarna ännu mer? Min sambo pluggar på distans och oftast är det bara en föreläsning över nätet per dag och dessa är väldigt ofta inspelade så man kan se dem vilken tid som helst. Samma sak med resten av det egna arbetet. Det kan du ju förlägga till tiden när din sambo kommit hem eller de dagar han inte jobbar.

Sedan brukar man ju ha studiegrupper och träffar med dem över nätet ett par ggr i veckan. Det tar inte mycket tid om man måste göra det på dagtid men även det går ju att lägga kvällstid men en förstående studiegrupp.

Kolla upp exakt hur din utbildning går till så vet du hur mycket du måste göra på dagtid. Sedan är ju inte fem timmar de allra längsta dagarna så jag tycker inte du ska må dåliugt för det.  Men det går att plugga hemifrån och ha barnen hemma om man vill:)

Barn under 3 år har sällan det sociala behov som folk verkar tro så där ska du inte känna press.

Jag har inga barn. Men jag arbetade 5 dagar på en förskola i december och då väcktes tankarna att det nog var mer problematiskt än vad jag tänkte när jag gick i 9an och praoade. Såklart är det olika för olika förskolor. Men här mötte jag en liten kille som verkligen gick runt och såg ledsen ut hela tiden från mamman lämnade tills hon hämtade. Han kanske inte grät hela tiden, men såg trumpen ut hela tiden. Och det hade han gjort sen han skolades in för ett par månader sedan… 
På den skolan var det dessutom tätt med personalbrist man tog inte hand om vikarierna för de fick så pissig lön.. och så mycket tjafs så nej, det är skillnad på förskola och förskola. Jag tycker i sådana fall att det måste finnas 1 personal på 4-5 barn. Många av barnen klarar av att leka själva,  vill leka själva, men då finns det fortfarande tid att bry sig om och krama de barn som är ledsna. För även glada barn blir ledsna ibland, och behöver tröst och då ska de få det… 

Jag kommer fortfarande ihåg min dagistid då det fortfarande hette det och speciellt maten för vi hade en egen mattant som lagade från grunden. I min familj pratar man fortfarande om hennes skinksås mm :P

#9 det går alldeles utmärkt att få en bra relation till sina barn hela livet och att barnen har bra hälsa och bra betyg även ifall barnen gått på dagis. Sedan tror jag även att det beror mycket på hur man är som individ, det är ju ingen garanti att alla kommer överens och trivs jättebra med varandra bara för att man råkar tillhöra samma familj.
Man kan även ha kass hälsa även ifall man går hemma och bra betyg i skolan kommer inte automatiskt bara för att man inte gick på dagis som liten.

#23 jag kan inte någonstans i inlägg #9 se att hen skulle ha påstått att det ena helt utesluter det andra..? Bara skrivit vad de har fått för resultat av att vara hemma länge med sina barn.

#24 det är så jag tolkar det i alla fall.

#24 Nej inte direkt skrivit att det ena utesluter det andra. Men känns som om flera inlägg i tråden kan vara lite… dömande?… Som om det är just att vara hemma och amma länge som är enda/rätta vägen till friska barn med bra familjerelation och bra betyg i skolan. Som om det är just pga att dom varit hemma o ammats och sluppit dagis som gett barnen detta = tvärt om, dvs dagisgång, skulle ge motsatt resultat. Men det är ju bara hur man tolkar inlägg och tonen i dom och behöver absolut inte vara skribentens avsikt, men jag håller nog med #23 om att det ibland kan låta så.

Nu är äldsta dottern 2,5 år och minsta snart 8 mån och än så länge finns inga planer på förskola. Det känns mer och mer avlägset ju äldre dom blir tycker jag. Vi har så kul tillsammans och det är så kul med allt de lär sig som man får vara med om :) Hyr just nu ett hus väldigt billigt på landet så än så länge har vi inga problem med att vara hemma. Och bara för att detta är ett forum om nära föräldraskap så ska jag tillägga att hela familjen fortfarande delar säng, ja eller rättare sagt, sambon ligger på sin del och jag ligger ihopklämd mellan 2 ungar ;)

Min äldsta var 12 månader när han började förskola. Ensamstående på 75% ungefär. Fanns inget val. 

Yngsta sonen var nästan 15 månader, och trots två heltidsföräldrar så snittar han halvtid på förskolan. Ibland bara 1 pass per vecka. Känns riktigt lagom för en sån liten. Vid fler barn så kommer han inte gå alla de 15 timmar man har rätt till, räknar med att han får gå 2 dagar i veckan bara på vardera 5 timmar.

#27 Wow, jag måste säga att jag är imponerad. Hur har ni råd egentligen? Sparade väldigt mycket innan? Jag menar, båda hemma med barn, det måste kosta en del?

#29 vart har jag skrivit att vi båda är hemma med barn!? Vi är hemma tillsammans allihop varannan vecka och varannan vecka arbetar sambon. Vi lägger fortfarande undan pengar och sänkt vår levnadsstandard en smula. Känns totalt avlägset med förskola för vår del 😊

#30 Så pappan tycker inte det är kul att vara med sina barn hela tiden?

#31 fast nu får du nog sluta hitta på saker som ingen har sagt…

#32 Vad? Jag hittar inte på. Jag funderar, eftersom du skrev att det är så roligt att vara med sitt barn hela tiden, men pappan jobbar varannan vecka. Tycker inte han likadant?

jaha, då tänker vi olika! ☺️ Jag tar nämligen inte för givet att alla som arbetar/har sina barn på dagis har det för att de inte tycker att det är kul eller roligt att vara med sina barn.

#34 Det var ju du som tyckte det var så roligt att vara hemma med barnen, jag funderade då enbart varför pappan inte tycker samma sak.