Med amning tycker jag att man gör precis så som man vill… det brukar fungera bäst.

Med mina tvillingar försökte de tjata på mig att jag skulle dubbel amma, men jag ville verkligen inte det. Jag satt hellre med båda en stund i taget.

Sen bestämde jag mig för att ge dem delvis ersättning och amma, mera för att hinna med annat oxå och för att vara en bra mamma… Har fungerat hur bra som helst.

Sen finns det ju de som inte vill amma alls. Vilket jag har svårt att förstå då ammning är något av det bästa som kan hända i livet. Men det e ju upp till var och en och man är inte sämmre mamma för att man inte ammar..

Men fasiken för allt det här att gör si och gör så… Gör det som känns bra…

Jag tycker det är så synd att de försöker tvinga mammor till något de inte vill!

Precis som du skriver måste man ju orka att vara mamma med, känner man att man mår dåligt av amningen tycker jag man ska kunna sluta med gott samvete.

Jag har också svårt att förstå att man inte vill amma alls, inte ens ge det en chans… Men jag respekterar att en del kvinnor väljer det och ingen ska behöva bli tjatad på tycker jag.

Amning alltså… Det är ju sättet människan är skapad för att ge mat åt sina små bebisar. Jag förstår inte att det ska vara så laddat. Men har själv kännt att jag borde ammat längre än vad jag velat ibland.

Men bara det att endel vet redan innan barnet är fött att de inte ska amma. Det förstår jag inte.. Det är ju det bästa för bebisen. Om det sen inte fungerar eller om mamman tycker väldigt illa om det så är det ju så, men provar man inte vet man ju inte.

Jag läste en skrift om vad som är naturligt för mitt barn. Där jämförde de olika primater och skrev om den naturliga amningslängden för olika apor och människor. Hos aporna varierade det också och ibland var det mammorna som sa ifrån att de inte ville längre. DET tyckte jag var skönt att läsa.

Jag har ammat mina tre första barn mellan 10 och 15 mån. Yngsta är nu snart ett år och ammas fortfarande. Denna gång känner jag att jag inte haft något val då han har massa födoämnen han inte tål och på något sätt behöver få i sig alla vitaminer och mineraler… Men det innebär också att jag måste äta en kost utan dessa ämnen. Och för mig är det jobbigare än själva amningen…

Jag får se hur länge vi fortsätter. Nu har vi fått ersättning så nu finns inte tvånget längre. Men en stund till vill jag iaf.

#3 "Amning alltså… Det är ju sättet människan är skapad för att ge mat åt sina små bebisar."

Skapad?

"Men bara det att endel vet redan innan barnet är fött att de inte ska amma. Det förstår jag inte.. Det är ju det bästa för bebisen."

Riktigt så enkelt är det kanske inte…

"Jag förstår inte att det ska vara så laddat."

Det beror nog bland annat på att människor uttrycker sig som du gör i citaten ovan. Om du säger till några att de inte gör vad som är bäst för deras barn så kommer det naturligtvis uppstå en viss laddning.

"Jag läste en skrift om vad som är naturligt för mitt barn."

Varför är det så viktigt att vara naturlig? Vad innebär det ens? Att försöka bete sig som andra primater tycker jag låter mycket underligt.

#4 Hoppas minimamma också svarar men jag undrar lite..

Hur tror du att det är då? Varför väljer vissa kvinnor att inte ens ge amningen en chans?

Hur tycker du man ska uttrycka sig? Jag är övertygad om att det är bröstmjölk som är det bästa för barnet, ska jag då inte få säga det?

Naturligt för mig är hur det var tänkt från början, men visst, samhället är inte särskilt naturligt om man ser det så.. Jag vill iaf ge mitt barn en trygg start i livet och där ingår amning och närhet för att jag är övertygad om att det är så det är tänkt.

Varför kan vi inte titta på andra primater när det gäller amningslängd tycker du?

Fast man kan ge trygghet och närhet även om man inte ammar. förr i tiden var det ju inte fint att ge bröst. då fick någon annan göra det eller så fick barnen vanlig mjölk som klart inte alls var lika bra. En annan sak som faktiskt är bra med att inte ge bröst är att pappan kan knyta starkare band då matandet verkligen ger en stark närhet. Nu låter det säkert som jag är mot amning. Det är jag verkligen inte, men det låter alltid som att man är mindre värd som mamma om man väljer att inte ge bröst.

"Hur tror du att det är då? Varför väljer vissa kvinnor att inte ens ge amningen en chans?"

Det finns säkert många olika anledningar.

"Hur tycker du man ska uttrycka sig? Jag är övertygad om att det är bröstmjölk som är det bästa för barnet, ska jag då inte få säga det?"

Vad du får säga och inte har jag inte uttalat mig om. Signatur minimamma förstod inte varför ämnet är så laddat, jag erbjöd en förklaring.

"Naturligt för mig är hur det var tänkt från början"

Tänkt av vem? Gud?

"Varför kan vi inte titta på andra primater när det gäller amningslängd tycker du?"

Jag har aldrig hört någon föreslå i andra sammanhang att vi skall se hur apor gör och sedan imitera det. Vad är fördelarna med det?

#6 Absolut kan man ge närhet på andra sätt.

Ja, ett argument för flaskmatning är att pappan kan mata, det jag undrar är vad det har för fördelar för barnet. Strävan efter att allt ska vara jämställt blir för mig lite märklig när barnet får industri tillverkad ersättning för att föräldrarna ska kunna dela ansvaret lika.

Att pappan behöver matningen för att få en nära relation till barnet tycker jag verkar konstigt, man kan som sagt ge närhet på andra sätt.

Sen är det ju så att mamman måste må bra för att kunna ta hand om sitt barn, mår mamman dåligt av amningen tycker jag absolut hon ska sluta amma, om hon vill.

Så var det där där med värdet.. Jag lägger inga värderingar i amningen, jag tycker inte man är sämre mamma om man väljer att inte amma. Jag tycker däremot att det är konstigt att man inte ger det en chans, att man bara vet att man inte vill utan att ha testat.

Det är ganska mycket jag tycker är konstigt och som jag har svårt att förstå, så är det nog för alla. Jag lägger däremot inte in värderingar i det och jag tycker inte man är en sämre människa, eller sämre mamma för att man väljer att göra på ett annat sätt än mig.

Måste man tex köpa de dyraste skorna och de finaste kläderna för att vara en bra mamma? Är man en sämre mamma om man köper kläder på loppis? Det är man givetvis inte och för mig är det samma sak, allt är upp till var och en, precis som med amningen.

Förstår du hur jag tänker?

#7 Med hur det var tänkt menar jag att vi föddes med bröst som producerar mjölk till barnet. Vem som tänkt och skapat oss har jag ingen aning om och jag brukar försöka låta bli att tänka på det

Vi ser iaf ut som vi gör av en anledning, helt klart. Har du några alternativa utryck som passar bättre än "skapade" och "som det är tänkt"?

"Jag har aldrig hört någon föreslå i andra sammanhang att vi skall se hur apor gör och sedan imitera det. Vad är fördelarna med det?"

Oj vad stort, inte meningen..

Nej, i andra sammanhang tycker jag inte det är nödvändigt men för att se hur länge människobarn kan tänkas ha nytta av amningen tycker jag det känns rimligt att jämföra.

Jag jämför mig med många andra däggdjur, få lägger tex ifrån sig sin unge oc går därifrån, den skulle bli käk om den lämnades ensam. Vet spädbarnen om att det inte kommer komma en björn å käka upp dem om de är ensamma?

Förmodligen inte eftersom de flesta skriker när man lägger ner dem..

Barnen är "programmerade" för ett helt annat sätt att leva tror jag. De vet inte att de är trygga även om mamman inte är nära, därför behandlar jag mina barn som apungar tills de visar att de vill testa världen på egen hand.

Fast du uttrycker det som att det är kvinnans barn. Det är det ju inte. och bara för att man ger flaska betyder det inte att man ger annat än bröst mjölk. och varför ska pappan inte få ha samma närhet till barnet som mamman? Läste i em annan tråd där det stog att pappan knappt kunde ta i barnet. tänk själv hur det skulle kännas.

#10 Man kan ju pumpa och ge flaska om man vill det men ofta är det svårt att pumpa ur tillräckligt. Jag själv klarade bara att pumpa i 3 månader, mjölkmängden sjönk och till slut kom det bara några droppar.

Hos oss har barnen varit "mina" första halvåret. Varken jag eller min man tror de har ett behov av pappan under den tiden. Min man har heller inte känt något behov att tvinga sig på barnen och vänja dem vid honom, han har låtit det komma av sig själv.

När våra killar varit över ett år har de haft en lika nära relation till oss båda och min man tycker inte alls det är konstigt att de är mer bundna till mig i början.

Som jag sagt flera gånger tidigare utgår jag från barnens behov, det gör även deras pappa och ingen av oss har upplevt att spädisarna haft ett behov av honom så tidigt.

Det är vad jag tänker, den andra tråden skapade jag för att jag är nyfiken på hur andra ser på det

"Vi ser iaf ut som vi gör av en anledning, helt klart. Har du några alternativa utryck som passar bättre än "skapade" och "som det är tänkt"?"

Om man är anhängare av evolutionsteorin så kanske "utvecklade" är bättre än skapade. Jag kan inte komma på något bra alternativ till "som det är tänkt", kanske "som vi är anpassade"?

"Jag jämför mig med många andra däggdjur, få lägger tex ifrån sig sin unge oc går därifrån, den skulle bli käk om den lämnades ensam. Vet spädbarnen om att det inte kommer komma en björn å käka upp dem om de är ensamma?"

För det första så vet spädbarn ingenting om björnar. Deras beteenden är reflexmässigt och grundar sig inte på rädsla i den bemärkelsen att man fruktar en viss omständighet.

För det andra: Den insikten (att man inte skall lämna spädbarn ensamma) kunde du völ nå helt utan att jämföra med andra djur? Det känns lite paradoxalt att studera naturen för att lära sig vad som är naturligt, och sedan agera så för att själv bli naturlig. Det är väl mer naturligt att följa sina egna instinkter i så fall?

"Barnen är "programmerade" för ett helt annat sätt att leva tror jag. De vet inte att de är trygga även om mamman inte är nära, därför behandlar jag mina barn som apungar tills de visar att de vill testa världen på egen hand."

Men om det visade sig att apor bara ammade sina ungar några veckor och sedan skickar ut dem i djungeln, skulle du då agera likadant? Jag tycker det finns mycket bättre sätt att ta reda på vad som är bäst helt enkelt.

#11 barnen behöver dig för du ger maten. skulle pappan endast ge maten tror jag barnet klarade sig utan dig med. barnet är en överlevare och för att överleva behöver man mat. sa tror jag det är iaf.

#12 "Om man är anhängare av evolutionsteorin så kanske "utvecklade" är bättre än skapade. Jag kan inte komma på något bra alternativ till "som det är tänkt", kanske "som vi är anpassade"?"

Tack!

"För det första så vet spädbarn ingenting om björnar. Deras beteenden är reflexmässigt och grundar sig inte på rädsla i den bemärkelsen att man fruktar en viss omständighet."

Du har rätt, vad jag menar är att spädbarnet fortfarande reagerar instinktivt trots att det inte skulle behöva.

"Det är väl mer naturligt att följa sina egna instinkter i så fall?"

Skulle jag gärna göra om jag hade några. Det enda jag känt som jag kan komma på och likna vid en instinkt är en stark vilja att stoppa min mat i munnen på lillen. Det är för mig en väldigt märklig känsla och jag har aldrig känt så med de andra barnen. Första gången var här om dagen när jag åt pizza med stark sås och jalapeno.. Min enda instinkt skulle troligen ta livet av mitt barn om jag hade litat på den. Jag har säkert fler men att sortera dem från det jag lärt mig av andra lär bli svårt.

"Men om det visade sig att apor bara ammade sina ungar några veckor och sedan skickar ut dem i djungeln, skulle du då agera likadant? Jag tycker det finns mycket bättre sätt att ta reda på vad som är bäst helt enkelt."

Nej det skulle jag inte, tur aporna beter sig på ett sätt som passar mig, förstår hur du menar.

Men om jag nu vill ha reda på hur länge som är optimalt att amma om både mor och barn trivs med det, hur ska jag göra då tycker du?

#13 Det tror jag också, eller det är jag övertygad om.

Sedan beror det väl på vad man själv tycker, tror och vill. Tycker man det det är superviktigt att få in pappan tidigt så finns det ju sätt som fungerar. Känner mamman att hon behöver egen tid så går det också att lösa.

Som vi sagt, var och en har rätt att välja själv

"Det enda jag känt som jag kan komma på och likna vid en instinkt är en stark vilja att stoppa min mat i munnen på lillen."

Du har nog många fler fast du kanske inte tänker på dem, till exempel att trösta ditt barn när det gråter.

"Min enda instinkt skulle troligen ta livet av mitt barn om jag hade litat på den."

Tur att du hade andra starkare "instinkter" då ;).

Skämt åsido, jag håller helt med om att man måste balansera sina instinkter med rationellt tänkande. Så mitt råd om att följa sina instinkter skall tas med en rejäl nypa salt. Det slog mig bara som det enklaste sättet att vara "naturlig" på, det känns som en omväg att genom studier försöka ta reda på vad som är naturligt (så gör ju inga andra djur för att vara naturliga ). Har inte människan någon egen natur? (frågan är inte riktad direkt till dig utan ett allmänt sidospår)

"Men om jag nu vill ha reda på hur länge som är optimalt att amma om både mor och barn trivs med det, hur ska jag göra då tycker du?"

Ja, det är ju ingen enkel fråga. Det finns nog för många variabler för att man skall kunna ge ett exakt svar i månader. Det finns ju metoder som forskare använder för att avgöra vad som är lämpligt rent medicinskt, men efter det finns det ju många andra faktorer att ta hänsyn till (till exempel sociala och praktiska). Inte direkt ett svar på frågan alltså, men varje person måste nog avgöra själv…

"Du har nog många fler fast du kanske inte tänker på dem, till exempel att trösta ditt barn när det gråter."

Antagligen har jag det men känner mig ganska "sabbad" av andras åsikter om vad som är rätt och fel, inte bara när det gäller föräldraskapet utan kring hela mitt liv och mina val. Vad är det JAG vill och vad gör jag bara för att "alla andra" gör så.

"Har inte människan någon egen natur?"

Just det har jag undrat mycket över, vart tog våra instinkter vägen? Varför behöver just vi böcker och forum för att komma fram till hur vi ska ta hand om våra barn?

"Inte direkt ett svar på frågan alltså, men varje person måste nog avgöra själv…"

Så enkelt tycker jag det borde vara, var och en bestämmer sig för det som passar bäst för dem. Kan vi inte bara bestämma att det är så från och med nu?