oj, sånt där är svårt.

Så som jag växte upp så var det millimeterrättvisa mellan mig och mina småsyskon i mångt och mycket. Men samtidigt så var det balanserat efter hur gamla vi var. Till exempel fick jag vara vaken till 21, medan mina småsystrar stoppades isäng mellan 19-20 tiden. Och sen fick jag ligga och läsa en halvtimme innan jag fick släcka.

Med lördagsgodis sorterades godispåsen först upp i alla de olika sorterna av godis, chokladbjörnar i en hög, skumsvampar i en, non-stops i en osv. NÄr det var klart så sorterades det in i färg. Och när den processen (som övervakades av samtliga 3 barn i hushållet) så börjades det delas i godisskålARNA. Allt som blev udda i färg eller sort tillföll pappa och min styvmor om vi inte kunde enas om att tex en cola-flaska motsvarade 3 non-stops osv.

Det i sig är väl en bra lösning men samtidigt är det rättvist att alla barn oavsett ålder ska få lika mycket godis? Jag tycker inte riktigt det. Men sen är det lätt för mig o säga som inte har barn ännu….

Men man får ju försöka ha en dialog med sitt barn och förklara att det kan kännas orättvist och att man som förälder försöker vara så rättvis det går men att ute i stora världen och när man blir större kommer världen vara orättvis på riktigt och sen kan man ju hitta ett bra exempel som pekar på just det och som barnet kan förstå.

Man kanske kan hitta ett bättre och mer nära ämne för barnet att använda som jämförelse. Så jämförelsen blir proportionerlig till barnets förståelse och förmåga till att jämföra och resonera kring.

Mina 3 yngsta syskon har blivit resonerade med och fått hålla dialoger med oss vuxna (jag var 16 när den äldste av sista kullen föddes) och har alltid kunnat förstå vad man menat om man vart tydlig och haft bra argument.

Det där med att dela exakt lika förstår jag inte riktigt. Det förutsätter ju att alla barn vill ha samma godis, om man inte tycker om de sorter som köpts, är det rättvist då?

Jag har aldrig tänkt på mängden i förhållande till ålder, kanske för att det inte skiljer så mycket mellan mina grabbar. De brukar själva få välja och ibland får den ena mer, ibland tvärtom. Konstigt nog har de aldrig sagt tagit upp att det skulle vara orättvist att den andre får mer.

Att föra en dialog med dem är nog det viktigaste, att man som du säger förklarar varför man gör och säger som man gör. Och det viktigaste av allt, att man LYSSNAR på dem och tar dem på allvar

Jag har en dotter som i perioder tyckt att ALLT varit orättvist. När hennes bröder fått julkort och hennes inte kom samma dag så VISSTE hon redan innan hennes kom att det skulle vara fulare. När de fick påskkort, alla likadana så var det ändå ORÄTTVIST då hennes frimärke var fulare… Väldigt frustrerande och svårt att förklara och resonera. Nu har det dock blivit bättre. Tror det kanske bara var ett uttryck av att hon inte mådde riktigt bra.

Godisbråk har vi inte så ofta. De får själva välja och de får hålla sig inom en prisgräns och viktgräns, typ 15 kr och max 100g. Vill de ha dyrare eller större mängder får de spara till nästa lördag och då är 200g och 30 kr ok. Ibland köper jag en stor lösgodispåse och då tas köksvågen fram på lördagen och så får de väga upp 100g var. Brukar inte vara några problem.

#3 Så är det nog ofta, att de under de perioder det händer mycket saker eller jobbiga saker uttrycker det på det sättet..

Ungefär så gör vi oxå, de får välja godis själva och kring det är det nästan aldrig några diskussioner